Tre dalahästar mot himlen

Sitter i mitt nyinredda kontor som har ett litet fönster högt upp ovanför skrivbordet. I fönstret står tre dalahästar på rad och avtecknar sig framför den snövita himlen utanför. Dalahästarna representerar mina rötter, som jag delvis har runt Siljan, denna obarmhärtigt vackra plats där min älskade pappa är född och uppvuxen. Sedan i somras är jag passionerad dalahästsamlare. Jag som nästan aldrig samlat på något, åtminstone inte på länge. Egentligen är jag starkt emot att samla på saker och brukar reta och pika min man, vilken jag anser har svårt att göra sig av med saker. Men nu har jag själv åkt dit på dalahästarna. Jag köpte fyra, fem stycken i somras utöver de vi redan hade hemma! Till min stora glädje fick jag dessutom i inflyttningspresent ta över min morfars gamla slitna dalahäst - med brutet ben och avskavd färg! Tack moster Ingrid!

Min moster heter även hon Gottberg i efternamn. Namnet har vi båda tagit efter min morfar Tage Gottberg (1914-1999). Släktforskning har visat att vi med mycket stor sannolikhet är släkt med "sjörövare Gottberg" som härjade på Gotska Sandön under 1700-talet. Han lurade in skepp att gå på grund genom falska fyrar och plundrade och mördade sedan besättningen. Någon gång på 80- eller 90-talet visades en TV-serie om denne Gottberg med Sven Wolter i huvudrollen. Kanske har jag min vilda sida från denna gren av släkten! Till sommaren ska jag dessutom börja samla på vackra fårskinn - som en länk till min gotländska ådra. Gotland är Gud! Mitt paradis på jorden.

Det var ett tag sedan sist jag bloggade! Min dotter hävdar att man måste uppdatera sin blogg ofta för att få läsare. Hon har säkert rätt. Jag har bara inte mäktat med det. Efter flytten och jobbresan till Emmaboda åkte jag på världens förkylning och bihåleinflammation - som inte ger sig! Jag ställde till och med in en föreläsning i samarbete med Kunskapsdagarna i förra veckan, vilket är någor mycket ovanligt i min värld. Men det kändes inte riktigt okej att stå inför ett par hundra personer och prata om resursrika tillstånd när jag knappt orkade stå på benen. Förlåt till alla er som var anmälda till Är ditt tillstånd en tillgång eller en undergång?

Jag tänker att det handlar en hel del om att sätta gränser när hälsan sviker och vi inte riktigt orkar. Eller så orkar vi fast vi egentligen inte borde. Sen får vi ofta tiofalt tillbaka. Jag tror det är därför min förkylning envist hänger kvar, jag har arbetat och packat upp kartonger och ränt runt på möbel- och inredningsbutiker trots att jag egentligen borde ha legat hemma under en filt.

Men nog om det! Igår fick jag en härlig energikick i form av en workshop som jag höll tillsammans med min kollega Marie, NLP för pedagoger. Vi hade allt ifrån förskolepedagoger till gymnasielärare och hälsoutvecklare med på workshopen som fick härliga 9,8 i snittbetyg. Det är så vansinnigt roligt att hålla NLP utbildningar och jag känner sådan tacksamhet och ödmjukhet inför det faktum att jag lyckas skapa de slags uppdrag och arbetsuppgifter jag verkligen vill ha. Jag får möta och arbeta med människor - som i sin tur arbetar med människor - och som vill utvecklas och lära mer om sig själva och hur de kan bli ännu bättre i sin yrkesroll och privat.

Har jag gjort någor nytt den här senaste tiden då? Jag skulle ju det...varje vecka till och med! Nja...jag måste nog erkänna att flyttstress och sjukdom har fått mig att göra avkall på min iver att stretcha och tänja på den egna hjärnan. Svårt att tänka nytt och göra nya saker när hjärnan mest tycks bestå av snor och värk! Men nya friska tag väntar runt hörnet!

//Maria-Pia, Dalahästlover