Underbart att känna sig "back on track"! De senaste dagarna har jag varit grymt effektiv på jobbet och hunnit hålla efter där hemma. Jag har skrivit tre artiklar, ringt de samtal jag länge tänkt ringa, förberett en föreläsning och arbetat på mitt kommande värderingsspel utöver att sköta det löpande arbetet med kundrelationer och annat. Yes! Jag älskar att känna mig effektiv.
Varför? Vet inte.
Vad gjorde att jag gick från de föregående två veckornas mycket ineffektiva arbetsdagar till det nuvarande tillståndet? Var det yogaklassen jag gick på i måndags? Eller den roliga föreläsningen med Klas Hallberg i torsdags? Eller det faktum att jag återupptagit mina dagliga må bra rutiner (morgonyoga, affirmationer och raska 45 minuters promenader runt sjön)? Eller att jag ställt upp lite extra och hjälpt andra, skjutsat mamma, maken och dottern, satt egna behov lite åt sidan, varit mer tillmötesgående? Eller var det helt enkelt så att the bottom was nådd?
Någon mer än jag som undrar när jag ska sluta spekulera och bara njuta av att vara i flow?
//Maria-Pia
onsdag 13 maj 2009
onsdag 6 maj 2009
Har någon pratat med barnen?
"Hårt slag mot skolan", "3 av 4 kommuner skär ned i skolan", "Klasserna blir större och lärare sägs upp för att ekonomin ska gå ihop".
Förstasidan och rubriker ur Svenska Dagbladet idag. Många barn sitter intill vuxna som läser tidningar. Många barn hör med stor sannolikhet nyhetsuppläsaren om kvällarn på TV. Hur mycket av lågkonjunktur och finanskris uppfattar barn? De bryr sig kanske inte så mycket. Men när det talas och skrivs om skolan är de själva berörda på ett mer konkret sätt. Då kanske de lystrar vilket väcker tankar hos dem. På vilket vis drabbas min skola och jag själv?
Har någon tänkt på att prata med barnen om nedskärningarna i skolan? Hur gör vi det på ett sätt som tydliggör utan att väcka oro? Hur kan vi försvara att fröken Larsson i skolan måste sluta för att kommunen ska ha råd att betala pension till fd magister Andersson? Eller att skolan inte längre kan ha bibliotek, sjuksyster eller specialundervisning?
Måste min fröken också sluta? Kommer vi att få mat i skolan? Kan lillebror börja i skolan till hösten eller är det slut på pengarna då?
Kanske finns det frågor som behöver ställas och besvaras?
//Maria-Pia
Förstasidan och rubriker ur Svenska Dagbladet idag. Många barn sitter intill vuxna som läser tidningar. Många barn hör med stor sannolikhet nyhetsuppläsaren om kvällarn på TV. Hur mycket av lågkonjunktur och finanskris uppfattar barn? De bryr sig kanske inte så mycket. Men när det talas och skrivs om skolan är de själva berörda på ett mer konkret sätt. Då kanske de lystrar vilket väcker tankar hos dem. På vilket vis drabbas min skola och jag själv?
Har någon tänkt på att prata med barnen om nedskärningarna i skolan? Hur gör vi det på ett sätt som tydliggör utan att väcka oro? Hur kan vi försvara att fröken Larsson i skolan måste sluta för att kommunen ska ha råd att betala pension till fd magister Andersson? Eller att skolan inte längre kan ha bibliotek, sjuksyster eller specialundervisning?
Måste min fröken också sluta? Kommer vi att få mat i skolan? Kan lillebror börja i skolan till hösten eller är det slut på pengarna då?
Kanske finns det frågor som behöver ställas och besvaras?
//Maria-Pia
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
