Har någon pratat med barnen?

"Hårt slag mot skolan", "3 av 4 kommuner skär ned i skolan", "Klasserna blir större och lärare sägs upp för att ekonomin ska gå ihop".

Förstasidan och rubriker ur Svenska Dagbladet idag. Många barn sitter intill vuxna som läser tidningar. Många barn hör med stor sannolikhet nyhetsuppläsaren om kvällarn på TV. Hur mycket av lågkonjunktur och finanskris uppfattar barn? De bryr sig kanske inte så mycket. Men när det talas och skrivs om skolan är de själva berörda på ett mer konkret sätt. Då kanske de lystrar vilket väcker tankar hos dem. På vilket vis drabbas min skola och jag själv?

Har någon tänkt på att prata med barnen om nedskärningarna i skolan? Hur gör vi det på ett sätt som tydliggör utan att väcka oro? Hur kan vi försvara att fröken Larsson i skolan måste sluta för att kommunen ska ha råd att betala pension till fd magister Andersson? Eller att skolan inte längre kan ha bibliotek, sjuksyster eller specialundervisning?

Måste min fröken också sluta? Kommer vi att få mat i skolan? Kan lillebror börja i skolan till hösten eller är det slut på pengarna då?

Kanske finns det frågor som behöver ställas och besvaras?
//Maria-Pia