"Den här jävla skiten måste stoppas, så enkelt är det"

Citatet kommer från kommunalrådet Tommy Nysten i Gällivare. Jag såg honom i ett reportage på nyheterna ikväll. Reportaget handlade om droger i Gällivare och alla de ungdomar som där drogar och har avlidit pg a av droger och självmord.



Igår kväll var jag i Gällivare och föreläste på Folkets Hus för förskole- och skolpersonal om Livskunskap. Ikväll sitter jag, efter samma föreläsning i Luleå, åter på mitt hotellrum och tittar på Aktuellts inslag om drogerna i Gällivare. Enligt Aimo som jobbar på närradion där, är det som i Kristiania i Danmark. När mamman till Malin som tagit sitt liv pga drogmissbruk berättar om sitt sista möte med dottern börjar tårarna rinna på mig.

Jag jobbar med fokus på känslor och Livskunskap och är inte rädd för att gråta. Och vilken förälder blir inte berörd av att lyssna på en annan förälder som just förlorat sitt barn?

Det här var en ort, en mamma, ett liv som blev alldeles för kort. Det finns många andra orter, föräldrar och ungdomar som kämpar mot drogerna. En intervjuad kille sa att "det finns en historia av alkohol här, och att steget därifrån till drogerna inte är så långt, att testa något nytt..."

Kommunalrådet Nysten var upprörd, att en politiker svär i TV:n är bevis nog. Tack Tommy Nysten för att du vågade visa känslor och reagerar!

Malin är död. Många med henne. Andra tar en drog nu. Och nu. Och igen. Vad gör vi andra? Vad gör du? Hur vet du att inte dina barn tar droger? Jag anklagar INGEN och vet av erfarenhet hur tufft det är att vara tonårsförälder och lägga sig i. Lika tufft som att arbeta med barn och ungdomar i olika verksamheter, vilja väl och ändå inte räcka till.

Snälla alla landets kommuner och friskolor, spar inte in på de förebyggande insatserna! Vi vet att social och emotionell träning/Livskunskap ger resultat och verktyg till barn och ungdomar att våga säga nej. Säga nej till droger, alkohol och kompistryck. Att det stärker och bygger upp självkänsla och självförtroende. Tror du mig inte så åk till en förskola eller en skola och hälsa på där man arbetar framgångsrikt med detta! Härliga barn, härlig stämning! Personalen måste få adekvat utbildning och handledning och skolledningen ska vara positivt inställda och driva detta. Då ger det andra resultat än ungdomar som drogar sig och inte längre vill leva. Det är min fasta övertygelse!
//Maria-Pia

Barnkonventionen

Min nioårige son såg mig stint i ögonen och sa:
"Ni kan inte tvinga mig! Det är lag på det i Sverige. Ni får inte tvinga mig att gå med på teater om jag inte vill".

Bra, det verkar ha jobbat med Barnkonventionen i skolan, tänkte jag. Och övertalade sonen att han visst ville gå med på teater. Ibland får man följa med trots att det inte känns ett dugg lockande, sa jag, klok som en gammal syrsa. Jag tror till och med att jag sa något så klumpigt som att jag minsann följer med honom på bio fast jag kanske inte alltid har lust...

Åter till barnkonventionen. Vad tusna står det i den , egentligen? Jag känner mig tvungen att gå in och läsa på. Innan min smarta och begåvade son gör det åt mig och jag totalt tappar greppet som förälder!

Jag citerar ur Barnkonventionens artikel 12:

Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Jag ska nog ta en artikel om dagen framöver, integrera och tänka till om. Lever vi i Sverige i enlighet med den ratificerade barnkonventionen? Känner vi, du och jag, gemene man, till vilka de 54 artiklarna är? Borde jag som dessutom arbetar professionellt för att skapa en bättre uppväxt för barn och ungdomar kanske känna till den lite bättre?

Tur att jag har barn som hela tiden lär mig saker!
//Maria-Pia

Kloka tankar

Jag förstår inte dig.
Du förstår inte mig.
Vad mer har vi gemensamt?

Är det möjligt att se likheter och söka det gemensamma i det faktum att vi är olika och inte förstår varandra?

Användbart i alla relationer och mer specifikt då det uppstår problem, konflikt eller en vanlig "fnurra på tråden"!
//Maria-Pia

När människor får göra det de är bra på

Igår var jag med familjen på Cirkus och såg Elvis med Glada Hudiks teatern. Härlig musik, kanonfin ljussättning, energifylld koreografi, en mycket engagerad publik och en liten detalj till - kanonbra show med härliga människor på scen!

Vi skrattade, hade svårt att sitta still (det svänger rejält om de gamla Elvislåtarna!) och klappade händerna så till den milda grad att jag faktiskt har träningsvärk i armarna idag.

I förrgår Pär Johanssons föreläsning om Glada Hudik, igår uppleva det med egna ögon, öron och känslor. En riktigt bra vecka.

Så himla inspirerande att se människor göra det de är bra på - med humor och glädje. Kan man göra detta med en uppsättning utvecklingsstöra och normalstörda - då finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma på andra arbetsplatser, i föreningar, skolor och familjer. Se och inspireras! Så underbart att se annat än trådsmala, "perfekta" och mainstreamstylade artister på en svensk scen. Tack!
//Maria-Pia

Skratt och tårar - normalstörd?

I morse var jag på ett frukostseminarium arrangerat av Talarforum och mannen på scenen var Pär Johansson. Initiativtagare och ledare för Glada Hudik teater. Ni vet, teatern med utvecklingstörda och normalstörda på scenen!

Jag tjöt av skratt och satt stundtals med tårar i ögonen och en mycket varm känsla i kroppen under denna 45 korta men mycket intensiva föreläsning. Gå och lyssna på Pär när du får chansen! Hans budskap är att alla människor ska få göra det de är bra på och att alla människor som blir sedda och uppskattade fortsätter att växa och utvecklas - utan ände!

Pär berättade att han först var rädd för de utvecklingsstörda när han började arbete med dem. Allt ifrån att de fick gå kurser i att lära sig knyta skorna (utan framgång) till att de idag när de intervjuas i radio och TV visar prov på enastående humor, spontanitet och kärlek.

Jag tror inte Pär längre är rädd för de utvecklingsstörda, inte ens för de normalstörda. Själv ser han underbart störd, men inte skakad, ut där han flaxar fram och tillbaka på scenen och ingjuter hopp och tro på en bättre värld. För mig var det veckans höjdpunkt!

I morgon ska jag tillsammans med maken och sonen se föreställningen Elvis med Glada Hudik teatern!
//Maria-Pia

Utvecklingssamtal med sig själv

Idag gjorde jag det som jag pratat om så länge att jag borde. Jag satta två köksstolar mitt emot varandra och hade ett utvecklingssamtal med mig själv. 

Det gick väldigt bra till en början. Jag var tydlig mot mig själv med vad jag ville ha ut av samtalet, vilka frågeställningar jag ville ha svar på och klargjorde också tidsåtgång för samtalet. När det var gjort bytte jag stol och såg mig själv djupt i ögonen (?) och svarade snällt på frågorna. 

En överblick av nuläget ur ett privat perspektiv, de närmsta relationerna och min egen syn på hälsa, vardagsrutiner och den senaste tidens problem och glädjeämnen. Därefter skiftade jag fokus och berättade för mig själv hur jag ser på mitt yrkesliv just nu. Där någonstans hände något. Jag blev tvungen att återigen byta stol för att ge mig själv feedback.

"Du ser plötsligt väldigt trött ut", hörde jag mig själv säga. "Nyss när du talade utstrålade du energi och att du visste vad du ville och var du står i livet. När du nu pratar om ditt yrkesliv upplever jag att du tappar energi och inte vet varken ut eller in. Håller du med mig och vad handlar det i sådana fall om?"

Jag fick byta stol och fundera en stund. Det visade sig att jag tyckte att jag hade helt rätt. Jag kunde rent fysiskt känna hur energin var som bortblåst. Jag var trött och ville bara gå och lägga mig. Jag som älskar mitt arbete! Jag som har tusen idéer och massor av projekt på gång! 

Det verkar också vara svaret. För mycket roligt att välja mellan, så till den milda grad att jag tappar energi just nu. Jag la mig och tänkte en timme under täcket, så där lyxigt som jag har det eftersom jag är egenanställd och inte har någon chef som vill att jag sitter vid ett skrivbord och tänker, eller nåt! 

Nu ikväll känns det mycket bättre. Dagens utvecklingssamtal har resulterat i ny energi, jag vet vad jag ska göra för att hämta tillbaka min vanliga höga energinivå och jag har gjort en skiss för innehållet i min nästa bok! (Tack Jenny, min redaktör, som ringde idag och precis i rätt tid frågade kring kommande bokprojekt!) Jag har påbörjat en handlingsplan och ska imorgon jobba vidare med den och därmed få mina prioriteringar klara.

Guuuud så skönt! Testa du också - allt som behövs är två stolar!

//Maria-Pia

 

 

Nu är det nu

Jag är så glad att solen skiner och att påsken ska bli varm! Vi ska köpa utemöbler och inreda vår nya, härliga terass. Det ger mig känslan av lyx, att veta att sommaren snart är här med sol, grillmiddagar och semesterresor, lata dagar vid stränder, vandring i fjäll och ett och annat myggbett.

Jag vill vara här och nu, leva varje stund och veta att nu är det nu och aldrig sen. Lättare sagt än gjort! Nu gör jag det, i alla fall. Och nu igen! Härlig känsla! Hur gör du, oftast?
//Maria-Pia