Nyss hemkommen från en trevlig, pratig och gottig middag på lokal med min man. Vi heter väl inte Gottberg i efternamn utan anledning! Barnen är hos mormor respektive hos Hilda! Anton är hos mormor (som tyvärr är lite krasslig) och Lenita hos sin vän Hilda som enligt ö k är "barnvakt" åt min 21-åriga dotter ikväll.
Viktigt att välja och avsätta tid för varandra. Så sa min man och jag under tio års tid till varandra. Visst avsatte vi tid och visst gjorde vi saker tillsammans. Till exempel resor till spännande platser som Egypten, Mallorca och Sardinien, spavistelser och dyra restaurangbesök. Men från och med i år är det annorlunda - i alla fall i min hjärna.
Från och med i år är det att vara tillsammans som är det viktiga och inte vad vi gör tillsammans. Jag skiter ärligt talat i vad vi ska göra hela den långa helgen tillsamman, och är jätteglad att vi ska vara tillsammans - hela den långa helgen! Tidigare hade jag sett det som dömt att misslyckas om vi inte så här på fredagskvällen hade bokat, planerat och bestämt vad vi skulle göra...
Vilken frihet och lyx att vakna och veta att allt är möjligt tillsammans med den man älskar! Tack Pigge Werkelin som gav mig idén (i en artikel i tidningen PS) att direkt efter nyår boka in ett antal barnfria helger för resten av året!
Klockan är 22.46 och jag ska gå tillbaka till min man som väntar på mig... vilken känsla inger det? Det är min hemlighet!
//Maria-Pia
fredag 30 januari 2009
Plötsligt händer det!
Jag ska börja blogga. Det är min dotter som coachat fram detta hos mig! Hon är för närvarande en av mina främsta inspiratörer och förebilder. Tack Lenita!
Syftet och målsättningen med mitt bloggande är att jag ska få ägna mig åt det jag gillar (skriva, kommunicera och inspirera) och att det ska ske utan att stjäla en massa tid! Jag kommer här rapportera om hur lätt det är att göra det man trivs med att göra och samtidigt hinna med allt det är man "måste, borde, ska" göra. Det är min gåva till mig själv i år. Ett år som innebär stora förändringar och en rejäl satsning inom mitt egenskapade yrke och företagande.
Jag har valt att kalla bloggen En dockas dagbok eftersom dockor har en särskild plats i mitt hjärta. Jag har sex stycken som jag ägnar större delen av min vakna tid på dygnet åt. De heter Glad, Arg, Rädd, Sur, Ledsen och Lugn. Jo det är sant! Det är riktiga dockor. Hur de påverkar min vardag och alla de människor jag möter och arbetar med ska du som vill få veta mer om.
Känslor kommer och känslor går, men en docka består!
Jag finns här nu. Precis som du.
Vi syns, hörs och känns igen!
Maria-Pia
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

