Over and out

Flytten är genomförd!!!

Med värk i rygg, nacke och en stooor trötthet sitter jag på tåget på väg mot Emmaboda där jag i morgon förmiddag ska föreläsa för ett 80-tal personer. Jag har haft all anledning att tämja mitt tillstånd och hamna "på rätt spår" igen.

För att lyckas släppa den fysiska och mentala tröttheten efter två dagars non stop bland flyttkartonger, tunga möbler och "chefande" över familj, släkt och vänner (av typen ställ soffan i hörnet, flytta alla bokkartonger till hörnet och snälla kan du bära in den i förrådet?) har jag laddat för en nästintill jobbfri tågresa. På centralen köpte jag tre tidningar, varav den ena hette Föräldrakraft och den visade sig innehålla Boktips som glädjande nog omfattade min egen bok Social och emotionell träning för alla barn, varför jag genast köpte den samt massor av Ramlösa och en chokladbit. Jag började tågresan med att ögna igenom Föräldrakraft för att sedan titta igenom min föreläsning och mentalt förbereda mig för morgondagens föreläsning.

Därefter har jag läst, ätit en kycklingsallad och druckit ett glas vin samt valt vilken frisyr jag ska ha när jag blivit totalt gråhårig! Det var en sådan vacker och vinnande kvinna på tåget några säten framför mig som talade högt och länge med tågvärdinnan som gick runt med sin mat- och dryckesvagn. Jag tittade på henne en stund och insåg att precis sådan där lite vild och kort grå frisyr vill jag ha när det är dags för mig att kapa det långa "systrarna hårfagerhåret" jag nu har. Min syster Therese och jag kallades för systrarna hårfager när vi var i tonåren eftersom vi båda hade sådant långt, kraftigt hår. Båda två har fegt behållit dessa hårsvall. Men jag ska väl snart bli tant -eller? Nja, det är väl några år kvar men det kommer väl en dag när det är dags att klippa, kapa, skapa en annan look! Så, tack du anonyma, vackra kvinna på X2000 mot Malmö i vagn 1 som hade sådan vild, vacker och samtidigt prydlig frisyr.

Nåväl, den uppmärksamme läsaren har redan insett hur jag kopplar av och kan återkoppla till inslagets rubrik - over and out. Något helt annat än flyttbestyr!

//Maria-Pia

Uppladdning, urladdning, nerladdning...

Vet inte vilken laddning som stämmer bäst med mitt nuvarande tillstånd. Har nyligen återvänt efter att ha hållit en halvdagsutbildning för pedagoger i Nacka kommun. Sitter bland ett berg av kartonger i det kaos som är mitt kontor och suckar. Om två dagar ska vi flytta och jag vill bara lägg mig ner och sova. Ska jag ladda upp, göra ett ryck och packa vidare, ska jag ta en promenad i solen och hämta energi eller ska jag helt enkelt följa impulsen och lägga mig en stund, gå ner för laddning?

Att det kan vara så ansträngande att packa lite kartonger! Nåja, lite stämmer kanske inte så väl överens med den så kallade verkligheten. Hur som helst så har jag lovat mig själv att ha tid för det jag gillar och trivs med att göra så därför vill jag blogga lite. Men bara lite...

Att hålla utbildningar - och allra helst processutbildningar - är bland det roligaste som finns! Jag älskar att ha en grupp framför mig, lära känna den som grupp och individerna inom den. Idag gjorde jag ett inhopp hos Cattis i Nacka som utbildar Livskunskapspedagoger. Det är så roligt att ha en kollega i samma bransch som jag dessutom hyser stor respekt och tilltro till.

Tänk, bara det faktum att jag tänkte en stund på annat, sådan som är roligt, gjorde att jag känner mig lite piggare och betydligt bättre till mods än när jag började skriva! Det är så enkelt. Därför är det så viktigt för mig att avsätta tid till det som ger energi och resurser. Många av mina föreläsningar och utbildningar handlar om detta, inte bara att det är viktigt utan även hur man gör det, t ex att påverka sitt tillstånd och skapa energi.

Jag blev nämligen lite irriterad på föreläsare och författare till böcker jag läste som bara talade om vilken fantastisk människa man kan vara bara man låter bli att stressa eller agera okontrollerat. Men hur gööööör man då, ville jag skrika. Iställer började jag utbilda mig inom mental träning, coaching, social och emotionell träning och NLP. Nu vet jag hur man gör. Jag kan berätta mer. Men inte nu för nu ska jag packa några kartonger så att jag kan lägga mig tidigt ikväll för min välbehövliga vila. Imorgon har jag ett par coachingklienter och dagen därpå börjar Flytten med stort F.
//Maria-Pia

Inget blir som man tänkt sig...

Känner du igen tanken? Allt går dig emot, det blir fel, människor omkring dig har inte gjort det de ska, du spiller sås på sidenblusen, slår foten i dörrposten och chefen blev inte alls nöjd trots att du lagt ner så himla mycket tid på "det där du vet som skulle göra att du blev uppmärksammad och erkänd". När du ska hämta det du beställt är det inte klart, försenad leverans och du måste stå till svars inför andra - utan att det är ditt fel! Till råga på allt så har din partner inte handlat något annat än det som stod på inköpslistan (d vs ingen middagsmat!) och barnen är tjurigare än någonsin när du kommer till fritids...

Hur stämmer det här med budskapet om tankens kraft! Har jag skapat detta själv, eller!?

Jag har haft lyckan att under ett par månader befinna mig i ett saligt flow (läs gärna tidigare inlägg) och riktigt gottat mig i tanken att det är jag som skapat allt detta. Ända tills insikten slog mig att en dag som denna (eller igår eller i förrgår!) så borde jag ju rimligtvis också påstå att jag har skapat även nuläget, nuets tillstånd. Men det är liksom inte lika charmigt! Det är rentav lite motbjudande att erkänna att jag själv har skapat detta usla tillstånd! Vill inte!

Jag vill ju vara glad, positiv och fullständigt bländande av energi. Här sitter jag med filt runt axlarna, fårskinnstofflor och en kopp the för att inte helt gå under i självömkan. Inget blev som jag hade tänkt mig mot slutet av denna vecka.

Eller vänta nu...var det verkligen ingenting som blev som jag hade tänkte mig?

I och för sig fick jag klart en hel del annat eftersom dockleveranserna blev försenade. Det gjorde att jag inte behövde åka runt och hämta och lämna dockmaterial, packa och skicka till kund, utan kunde stanna på kontoret och utföra en massa administrativa saker som legat och skavt i att göra listan. Det var ju bra! Eftersom jag ändå var på plats och betade av att göra listan kom jag faktiskt att känna mig rätt nöjd med det vilket gjorde att jag hade några trevliga kvällar med familjen i början av veckan. Det är härligt!

Vid närmare eftertanke blev det rätt bra när inget blev som jag hade tänkt mig...

Grejen är väl att komma ihåg att välja vilka tankar som ska få störst inverkan på helheten. Nu när jag inser att jag fått en massa att göra saker gjorda istället för andra saker känns det mycket bättre. Filten har glidit ner på golvet och thekoppen är tömd. Mitt tillstånd är redan bättre!

Nu kan jag jobba vidare några timmar och sedan gå till affären och köpa någon riktigt smarrig fredagsmat - och jag kan bestämma alldeles själv vad det ska bli! Himla bra.

På måndag tar vi sedan nya friska tag. Vad det innebär står på nästa veckas att göra lista. Den känns kort och konkret.

I en kartong intill mig ligger en bunt dockansikten med olika känslor broderade på ett mjukt tyg. Överst ligger känslan Sur. Jag låter den ligga kvar en stund och byter sedan till Lugn, eller kanske Glad. På måndag ska de vidare till sömmerskan som syr ihop ansiktena med dockkropparna. Sedan skickas de vidare och sprids så att barn runt om i landet nås av budskapet att alla känslor är okej, att de har rätt till sina egna känslor och kan ta ansvar för sina känslor men inte någon annans. Vill du veta mer om det kan du kika in på min hemsida http://www.mentalpicture.se/
//Maria-Pia

Biljettyra!

Som nyårslöfte gav mig själv gåvan att regebundet göra nya saker och att återuppta gamla goda vanor. I det har ingått att jag börjat gå på teater och bio igen efter att ha gjort det alldeles för sällan de senaste tion åren. En anna sak jag plockat upp och valt att prioritera i år är att gå på konserter! Det lustiga är att i samband med att jag fattade beslutet att verkligen se till att gå på de konserter jag vill (och inte bara sucka och önska att jag hade fixat biljetter när konsertdagen väl inträffar) så sker det märkliga att det är lätt att få tag på biljetter! Jag vill med detta ge all cred till min dotter Lenita! Hon har fixat biljetterna till Springsteen, Coldplay och nu sist Madonna! Tack älskade unge! Jag är så glad för det. Jag bjuder dig på Coldplay som tack för hjälpen! Grattis också till Lenita som i finanskriser och lågkonjunktur skaffat sig ett extraknäck på en restaurang utöver sitt ordinarie arbete. Inget kan stoppa dig nu!

Som stolt moder satt jag igår tillsammans med resten av familjen och spelade ett spel som sonen Anton (åtta år) skapat alldeles själv. Det var en läxuppgift som han lade ner flera timmars idogt arbete med som resulterade i många skratt och en mycket trevlig spelkväll. Jag kom sist i mål!
//Maria-Pia

Mycket att göra = stress?

I morse hände det. Det var länge sen sist men jag minns det som igår, hur det känns, var det känns och hur jag brukar reagera. Det var stressen slog till! Snabbt, obarmhärtigt, brutalt och blodigt... Nej, nu överdriver jag!

Tusen tankar, tre stora projekt på gång och allt med en massa deadlines - NU!
Känns det bekant? Jag har haft det lugnare en tid, glassat runt och hunnit med, känt mig harmonisk och tillfreds... Som bortblåst över en natt! Skulle jag priorietera mitt NLP Access samarbete, min egen firmas nyhetsbrev eller lägga tiden på det ideella arbetet inom REQ? Jag gjorde allt - samtidigt! Parallellt med att svara på kunders förfrågningar om följduppdrag, handledning, försäljning av EQ-dockan, CD-skivan och coaching...allt på en gång!

Sedan hann tankarna i kapp mig. Andades. Kom ihåg hur bra det är. Skönt. Tog ett andetag till. Ännu skönare. Lade allt åt sidan och drömde mig iväg till en Stillahavsvik där jag lekte med en flock delfiner och knölvalar en stund...

Nu skriver jag blogg och vet att jag hinner skriva och göra allt jag åtagit mig, svara mina kunder och hämta sonen på fritids i tid. Den känslan låg bara ett par andetag bort... en insikt som leder till en handling som leder till andra resultat. Plättlätt! Bara att göra. Nu!

//Maria-Pia

Njut så länge du kan kvinna!

Njut så länge du kan kvinna, säger spegelbilden till mig. Spegelbilden!? Ja inte för att den upplever att det är själva bilden i spegeln som är så njutbar. Snarare upplevelsen av flow som den som bor i kroppen som syns i spegelbilden befinner sig i. Invecklat? Inte alls! Inte mer än ett ordinärt avsnitt av den gamla 80-tals serien Lödder (eller var det rent av 70-tal?!). Nästa avsnitt kommer att göra allt glasklart... Ni som var med då vet vad jag menar. Ni andra kan fråga någon född på 60-talet eller tidigare...

Flow... så skönt att vara i och så borta när man upptäcker att man är i det, flowet alltså. Men jag upplever något som snarast kan liknas vid ett jätteflow sedan en tid tillbaka. Ända sedan jag och min man började med en intensiv GI-drive på ett par veckor. Inga snabba kolhydrater, ja nästan inga kolhydrater alls faktiskt, ingen alkohol och en massa god mat och motion. Nya tag med yogan och en inställning till livet som gör att allt flyter. Det bara flödar och rinner på i ett härligt tempo och är fullständigt glasklart. Så njut kvinna, njut så länge du kan, säger spegelbilden. Hämta kraft och tillåt dig att vara i detta mentala, känslomässiga och yrkesmässiga flow!!!

Allt är bra med familjen, uppdragen kommer till mig och därmed de ekonomiska förutsättningarna liksom kreativiteten.... jag gör det jag vill när jag vill. OCH  jag vet att det inte alltid känns  så!

Det kommer tider när tillsynes samma vardag, med eller utan kolhydrater, inte upplevs som flow och med samma glädje och harmoni jag nu skapar. Därför är jag uppmärksam, tacksam och ödmjuk inför detta nu. Nu är det nu. Tack!

//Maria-Pia   

En helg med extra allt

Jag är så nöjd med vår barnfria helg! Först fredagens goda thaimiddag på ny restaurang och sedan lördagen som faktiskt kändes oändlig och innehöll allt jag ville ha! Morgonpromenad, långfrukost och därefter spelet Kärleken som två härliga människor jag känner, Birgitta och Leif, har utvecklat . Rekommenderas varmt! http://www.kärleken.org/

Därefter vidtog några härligt kreativa timmar samt beslutet att boka teaterbiljetter och att gå ut och äta i samband med pjäsen. Middagen bestod av 14 libanesiska meze's och ett glas Ksara - alltid lika gott med det libanesiska köket!

Efter en rask, iskall promenad på Östermalm släntrade vi så in på Dramatens Lilla Scen och slog oss ned för att uppleva Reine Brynolfsson och Lil Terselius i Små äktenskapliga brott, av den franske författaren Eric-Emmanuel Schmitt. En pjäs jag sent ska glömma! En text full av självutlämnade, hemska, fantastiska sidor av lyckan och smärtan i att dela sitt liv med en annan människa. Framförd av två mycket begåvade och trovärdiga skådespelare.

Jag hade nästan glömt hur oerhört livgivande och inspirerande det kan vara att gå på teater! Jag som brukade gå på teater flera gånger i veckan under under studenttiden!

Efter pjäsen tog vi oss i kylan mot söder där vi hissade oss upp till Skrapans 25:e våning för en drink som är värd varenda öre eftersom utsikten ingår i priset! Stockholmsglittret långt därnere och insikten och tacksamheten för det goda liv som vi tillsammans har skapat. Vi har kärleken, vänskapen, tiden och ekonomin för att unna oss sådana här helger. Allt medan Grace Jones suggestiva toner smeker mina minnen. Hemma redan strax efter kl 22 och så tillfreds med livet och dagen!

Söndagen innehöll även den promenader och kultur, denna gång filmen Vicky Christina Barcelona som avnjöts på biografen Victora. "Jag släpper dig aldrig själv till Spanien, du har haft ditt med spanska konstnärer ", säger Magnus skämtsamt efter filmen. Och visst har jag det, men det var riktigt, riktigt länge sedan...

Nu är det måndag, jag älskar måndagar och att få arbeta igen efter en skön helg med extra allt...

//Maria-Pia