Vuxenförklaring

I förra veckan hörde jag en mamma säga till sina barn att de skulle sluta tjata om saker de ville ha. Bekant ämne för en förälder, inte sant? Det som fick mig att reagera var den här mammans argument för varför de inte skulle tjata:

"Ni har redan fått så mycket av mig idag. Ni har fått gå på museum, äta hamburgare och dricka läsk, ni har fått godis. Ni har fått så mycket av min TID! Jag hade kunnat fakturera mina kunder femhundra kronor i timmen istället för att vara med er idag"

Jag kan inte föreställa mig att mamman ville något illa med sina argument. Det jag undrar är hur barnen, som var i 6-8 års åldern, upplevde att får höra detta av sin stressade mamma? Det gav mig en tankeställare kring hur lätt det är att vi använder vår vuxenförklaring till saker och ting på ett sätt som lätt blir fel.
//Maria-Pia