Skratt och tårar - normalstörd?

I morse var jag på ett frukostseminarium arrangerat av Talarforum och mannen på scenen var Pär Johansson. Initiativtagare och ledare för Glada Hudik teater. Ni vet, teatern med utvecklingstörda och normalstörda på scenen!

Jag tjöt av skratt och satt stundtals med tårar i ögonen och en mycket varm känsla i kroppen under denna 45 korta men mycket intensiva föreläsning. Gå och lyssna på Pär när du får chansen! Hans budskap är att alla människor ska få göra det de är bra på och att alla människor som blir sedda och uppskattade fortsätter att växa och utvecklas - utan ände!

Pär berättade att han först var rädd för de utvecklingsstörda när han började arbete med dem. Allt ifrån att de fick gå kurser i att lära sig knyta skorna (utan framgång) till att de idag när de intervjuas i radio och TV visar prov på enastående humor, spontanitet och kärlek.

Jag tror inte Pär längre är rädd för de utvecklingsstörda, inte ens för de normalstörda. Själv ser han underbart störd, men inte skakad, ut där han flaxar fram och tillbaka på scenen och ingjuter hopp och tro på en bättre värld. För mig var det veckans höjdpunkt!

I morgon ska jag tillsammans med maken och sonen se föreställningen Elvis med Glada Hudik teatern!
//Maria-Pia