Psykakuten nästa!

Jag smet iväg i all hast och sjönk ner på Kulturhusets scen Kilen för att vara med på premiären av Psykakuten idag. Kul, nytt, fräscht och lite darrigt!

Vem som helst kan mejla in frågeställningar som man vill ha hjälp att lösa. Spelgruppen som leds av regissören och samtalsledaren Paula McManus (är det ett taget namn?!) en regissör kan knappast ha ett bättre namn slår det mig nu. Men här finns inget manus eftersom detta är improvisationteater! Med på scenen finns en psykoterapeut och fem skådisar, salongen är fullsatt och alla förväntasfulla.

Dagens mejlfråga (lite som ungdomsprogrammet Bullen i TV som gick förr) kommer från en kille vars flickvän gjort slut och har en ny. Hon fortsätter dock att träffa mejlskrivaren och de har någon slags relation utan hennes nya killes vetskap. Mejlsskrivaren mår inte bra av detta men älskar sitt ex.

Spelgruppen drar igång med hjälp av publiken för att skapa karaktären som visar sig bli till 25-årige Olle som pluggar på Konstfack. Ett antal scener utspelas och Paula för handlingen framåt genom sina frågeställningar och ibland bryska avbrott då hon verkar anse att spelgruppen gör mindre intressanta saker. Även psykoterapeuten får bidra med sin kompetens som till en början känns väldigt trevande men efter hand tar sig.

Jag sniffar mig till en hel del premiärnerver men imponeras av ensemblens kreativitet då de vid flera tillfällen går in och räddar situationer som ser ut att haverera. Killen med huvudrollen verkar ibland helt lost och totalt stum. Ibland är han dock så äkta och så närvarande i karaktären Olles smärta och svaga självkänsla att jag undrar om han spelar eller är sig själv? Det är alltså berg och dalbana vad gäller improvisationskonsten, som jag upplever det. Men vad vet jag! Jag har inte mer erfarenhet än en helgkurs i improvisationsteater - bortsett från att hela livet ibland känns som en improvisation förstås!

Kul idé med Psykakuten, och jag ska försöka komma loss framöver igen och gå vid åtminstone ett tillfälle till. Det fick fart på min teater- och dramådra som ligger latent ända sedan jag i tonåren gick på Calle Flygares teaterskola. Numera leder jag oftast andra i rollspel då jag i mitt arbete handleder pedagoger eller har utbildningar. Jag ska nog anmäla mig till en teater- eller dramkurs och fylla på lite för egen del igen! Tack Paula McManus och övriga på scen för bra lunchteater och inspiration! Jag och ett par goda vänner brukar ha psykjunta ibland och utöva hypnos och NLP-processer på varandra och samtala om sådant som rör det mänskliga. Det är kul!
//Maria-Pia