Emotioner - motorn för mognad

Jag var på ett heldagsseminarium med Dr Gordon Neufeld igår, en klinisk psykolog från Kanada som var i Sverige för första gången. Ämnet var hur vi ska nå de barn och ungdomar som har inlärnings- och beteendeproblem. Hans tankar ligger så långt ifrån skamvrån och time out man kan komma! Jag hade äran att få äta lunch tillsamman med honom och pedagogdoktorn John Steinberg.

Gordon hämtar mycket från anknytningsteorin och hävdar med bestämdhet att vi inte kan lära ut gott beteende till barn som inte har fått sin anknytningshunger stillad. Barn måste först känna sig säkra, älskade och trygga - först därefter kan vi locka fram viljan att uppföra sig väl. Vem kan lära något samtidigt som man känner sig hotad och inte vet om man är omtyckt?
De jämnåriga är en ständig sårbarhetskanon varför det är så viktigt med vuxna som tydligt visar att de bryr sig om barnet. Få dem att känna att du verkligen bryr dig och älskar dem och du ska få se underverk. Jag tänker spontant på läraren Stavros i TV serien Klass 9A...

Gordon sa mycket tänkvärt igår men jag vill här särskilt lyfta fram vikten av att barn får gråta frustrationens och sårbarhetens tårar och att de verkligen får känna ett misslyckande. Om vi misslyckas utan att känna kan vi inte lära av våra egna misslyckanden. Hur många är det inte som gör om samma sak gång på gång, trots att det inte fungerar?

Man kan mäta tårarnas biokemiska sammansättning och se skillnad på tårar av smärta och tårar av frustration och sårbarhet. Barn behöver tillgång till tårar och en trygg plats där de kan släppa fram dem för att de ska kunna mogna i rätt riktning. Till saken hör att det är hemmet som ska stå för mognaden medan skolan står för socialiseringen. I den bästa av världar.

Vi vet dock att inte alla barn har det hem och den trygghet som där krävs för att kunna mogna i den takt de är ämnade att göra. Därav många av de problemem som visar sig i skolan men inlärnings- och beteendestörningar.

Poängen är att barn måste känna sina känslor, även de svåra! En intuitiv kunskap som gått förlorad hos många av dagens föräldrar som av olika skäl inte vill att deras barn ska uppvisa några svåra känslor. De är ofta rädda för känslor och hämmar dem genom yttre stimulans istället för att bekräfta och locka fram exempelvis tårar.

En annan viktig aspekt är den där hjärnan tillåter barnet att gå från att uppleva endast en känsla/emotion i taget till att kunna uppleva flera, blandade känslor. Det är när vi kan uppleva två känslor samtidigt. Jag kan vara arg på någon som svikit mig och samtidigt förlåta. Jag kan vilja klippa till någon men låta bli eftersom jag också kan känna att det är fel. Ingen fyraåring är kapabel att förlåta någon annan, de har inte hjärna för det! Efter fem års ålder kan de, om de utvecklas i rätt takt ,uppleva dubbla känslor och har då också förmågan att förlåta och uppleva ambivalenta känslor. Alltför många barn hindras dock i sin utveckling och utvecklar heller aldrig den impulskontroll som är så viktig för att vi inte ska skada oss själva eller andra.

Kontentan av det hela är att den emotionella utvecklingen och den så viktiga anknytningen (som självfallet sker på emotionell nivå) är grunden och förutsättningen för att vi ska kunna få barn att må och fungera bra. Jag lovar att föra fram ännu mer om detta under mina föreläsningar och ge konkreta tips på hur du man man göra i relationen tillsammans med barn, ungdomar och vuxna!

Tips! En bok av Gordon kommer på svenska i år, Brain Books/Natur och Kultur!
//Maria-Pia