Idag är jag dagen efter. Dagen efter U2. Jag stod tillsammans med min man och dotter bara några centimeter från att få röra vid Bono, längst fram under konserten som var BÄST! Perfekt väder, underbar musik och så världens bästa rockband som ger allt, rätt in i hjärtat. Jag är 43 år men hade inga problem med att bete mig som när jag var 20 och gick på konserter. Vilt hoppande, sjungande och varm i kropp och själ fick jag återuppleva U2 (som jag inte sett på 16 år, då i Madrid eftersom jag bodde i Spanien vid den tiden). Så fantastiskt bra igår. Tack för att jag fick uppleva detta.
Nu väntar ännu en veckas skön semester med familjen innan vi ska tillbaka till Göteborg för att se Madonna om åtta dagar... Ingen dum sommar, Springsteen, U2, Madonna och sist Coldplay... och då har jag inte ens nämnt Öland, Blekinge, Österlen, resten av Skåne och det fantastiska Danmark med Skagen och hela Västjyllands stränder som aldrig tar slut... Mer om det sen. NU ska jag återigen lyssna till sångerna som ljuder inom mig...
//Maria-Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar