Minnen mot stress

Denna höst har jag med mig många härliga minnen efter sommaren som givit mig möjlighet att besöka delar av Sverige och Danmark. Det skulle egentligen ha varit hela norrlandskusten, Kiruna, Abisko och Lofoten och ner genom Norge men vädret styrde oss söder ut...

...mot jättelånga Öland som vi rundade under en vecka, där jag efter en tremilalång cykeltur med familjen slutade i vägrenen (!), lilla charmiga Kristianopel där vi sjöng i hop med en latinamerikansk musiker, alltid lika sköna Haväng på Österlen där vi sov bland fåren och korna på ängen ovanför havet, Kivik med Bures Fisk, Simrishamn och Ystad, glassiga Skanör och Falsterbo, pulserande Malmö, extremt vackra Västjylland där vi sov och badade utmed milslånga, breda stränder, ljuset och bärnstenarna i Skagen, jätteroliga Legoland där vi skrattade nonstop (utom när jag fick ett hungerutbrott och skällde ut min man offentligt för att han la sig i min beställning - efter att maten mättat magen blev jag snäll igen), alltid underbara Göteborg och som jag i år besökte två gånger för konserterna med U2 och Madonna, Marstrands charm, Bjärehalvöns skönhet inklusive Hallands Väderö och Hovshallar och puttenuttiga Torekov och sista veckan på mitt älskade Gotland och Fårö - där vi missade Elvis death party med ett dygn och fick ha en egen Elvisfest på Kutens Bensin!

Två fårskinn rikare, med solbrun hud och ett tillsynes oändligt lugn kom jag hem för en dryg vecka sedan. Nu sitter jag i en evakueringslägenhet pga en vattenskada hemma och har ont i halsen och mår illa. Livet förändras hela tiden. Det lustiga är att jag trivs lika bra nu som för ett par veckor sedan då jag satt med en drink i solnedgången ute i världens vackraste natur. Jag har efter många år lärt mig förvalta njutningen och ledigheten och bära med mig tillståndet en bra bit vidare.

Stressen brukar hinna ifatt även mig och visst växer att göra högen medan jag sitter här och skriver. OCH jag vet att det ordnar sig. I min hjärna (och för säkerhets skull även i datorn) har jag bilderna kvar, de minnen som jag nu kommer att använda när mörkret faller på.