Musik och minnen

Min man skjutsade sonen till skolan och de lyssnade på U2's låt Magnificent. När låten tog slut sa min son: "Spela den igen pappa!" "Tycker du att den är bra?" frågade min man. "Ja, men den påminner mig också om Vargbröder 5", blev svaret. "Hur då?" undrade min man. "Jamen ni spelade den så mycket i somras när jag läste Vargbröder del 5".

Jag skrattar gott åt detta och minns samtidigt själv hur musik satt starka avtryck i mitt inre. När jag till exempel hör Tom Jones (Sverigeaktuell) på radion åker jag automatiskt tillbaka till radhuset i Vendelsö i slutet av 60- och i början av 70-talet. Jag ser vår röda skivspelare som tog upp halva gillestugan (man hade faktiskt gillestuga på den tiden - utöver matrum och vardagsrum!). Jag känner den bruna hetäckningsmattans struktur under fötterna och ser mamma och pappa hålla takten genom att knäppa med fingrarna och skaka lite på kropparna på sant 70-talsmanér.

Eller var gång signaturen till radioprogramet Sommar erövrar mina hörselgångar! Då hamnar jag i gungan i det stora trädet på höjden utanför entrédörren till vårt härliga sommarhus på Lådna i Stockholms skärgård. Jag hör mormor skramla med disken och hönsen som tant Maja i granngården matar med rester från eget bord. Jag känner kittlet i magen då gungan svingar mig fram och tillbaka. Och jag blir så lycklig...

Min man berättar att sonen satt alldeles tyst och totalt fokuserad i bilen då de än en gång lyssnade på Magnificent. Kanske återuplevde han då boken, kanske hela serien Vargbröder, vilka han sträckläste under resorna med husbilen i somras. Kanske bli den låten en del av hans liv med minnen om en svunnen barndom med värme, kärlek, lycka och eviga sommarlov?
På vilka vis får du tillgång till dina minnen? Musik, dofter, smaker, fotografier, röster, beröring?
//Maria-Pia